August 31: Becoming the Mauri and the Regime

I have to become the Mauri, as well as the Regime. I have to become the diseased, as well as the disease. I have to become the poison, and the cure. That’s a matter of breathing technique. That’s a matter of learning how to die and get reborn. That’s simply a matter of love.

Being the poison and the cure

August 3: Letting go, opening up

Wisdom nr 2: Letting go, opening up. Buddha nature (or if you prefer: the nature of Christ) is to let go of the mechanical, egotistic behaviour in you that desires controll and productivity. Today a couple of events confronted my need of controll and the desire to keep. I must practice pure love, which begins in the letting-go-opening-up movement in your soul that makes you transparent and still dense of life. Invite your friends. Give away the coins in your pocket and lend out your cell phone. Don’t worry. You didn’t these things when you were born. You won’t need them when you pass away, so why do you really need them right now? As soon as I went to sleep, I started to panic: I couldn’t find my wallet. Once again materiality proved its presence in me. 

Wisdom nr 3: Everything begins in your breath. Breathing is the first and last thing you’ll do in life. The breathing body is the mirror of the breathing universe. And still, what I am lacking most of is breath. So I must learn how to breathe. I must start all over, from the beginning.

Letting go - Opening up

Augusti 2: Knowledge isn’t wisdom

A strange first day at home, taking care of unfinished business, studying buddhism and realizing that a lot of knowledge is just nothing but vanity.

Wisdom 1/26 (should be nr 1): Knowledge isn’t wisdom, and wisdom has nothing to do with knowledge. If this blog is going to be about my wisdom, it can’t go on publishing stupid or pointless things I’ve learnt from reading a book or watching teve. What’s interesting is what a man/woman learns from life itself. This may therefore be my first wisdom: That knowledge isn’t wisdom. Knowledge is something you forget. Something you possess. Something you can loose. Something that a computer can do for you. Wisdom is a scar from life itself. Wisdom comes from life itself. Wisdom can’t be possessed, nor be lost. Cause you are a product of wisdom itself. The wisdom I’ve got, is what I really am.

Wisdom

Augusti 1: Hemkänsla

Lång färd från Norberg till Göteborg. Avresa från Avesta. Byte i Sala. Byte i Västerås. Framme i Göteborg. Spårvagn till Majorna. Och så nervositeten inför att öppna dörren. Öppna brevlådan. Öppna posten. Öppna kylen. Lite mögel, några trista räkningar, sedan var man alltså hemma på riktigt. Och att komma hem är ändå något särskilt, inte minst efter 2 x 4 veckor “on the road”, med hela livet i en ryggsäck och en fiollåda.

Lärdom 25: Jag är en landkrabba. Jag är en stadsbo. Jag gillar närvaron av smuts, trafikljud, trafikljus, bussar, spårvagnar, bilar, måsar, gapande fyllon och sura nattklubbsägare. Men det hade jag aldrig gjort utan omväxling. Min generation tillhör den mest hysteriska och rastlösa generation som levt på denna jordyta, menar jag. Om möjligt är de som är tio år yngre något värre, de stackarna. Och den kanske värsta insikten är att jag lika snart som jag lugnat ned mig kommer att känna den där rastlösa känslan igen. Den som pockar, hackar, gnager och biter mig både till sängs och till vardags. Att man vill i väg. Utforska mer. Se mer. Leva mer.

Hem, just nu

Juli 31: A perfect storm, swordfishing and early Buddhism

Not much happened this day, besides solving a couple of crosswords and sudokos. Is this what happens with your life when you’re becoming a grown-up, or am I just a lazy bloke without inspiration? Anyhow, surprisingly enough I didn’t gather much wisdom, except from the awful movie “A perfect storm” which at least had me curious enough for checking out the places the swordfishermen mentioned.

Wisdom nr 22: A perfect storm is a really bad movie, but also the name of a couple of weather systems colliding, therefore creating what could be called a “weather bomb”. Or more easily put: you don’t want to be there when it happens. But it’s fun watching on TV, or on Youtube. I have a couple of favourite clips on great storms I’ll share with you. http://www.youtube.com/watch?v=o0fQ1eWv36o & http://www.youtube.com/watch?v=CRO6H8puHF8&feature=fvsr

Wisdom nr 23: I am getting to weak for watching people trolling swordfishes, one after another. I used to be that kind of vegetarian at least capable of keeping distance from pictures and film clips of dead animals and such, but something has happened. Could it be the Osho-meditation?

Wisdom nr 24: Reading a book about Buddhism, I’m amazed about the stories from 800 – 500 b.c when it started to take form in Vedic India. The situation in the society seemed to be comparative with the situation in the Western world today. People where looking for something else than material surplus and at the same time an individualistic tendency feeded a movement from the religious traditions focusing on the collective rituals and offerings, to the more spiritual and transcendent mindfulness that one can find in the Sutras of Buddha. Even more interesting is that Buddhism and Hinduism in many ways probably changed one another equally.

Too weak to watch this? Maybe you're becoming a buddhist...

Juli 30: Sudoku, officerslöner, kakelugnsmordet, svenskt durumvete, skånska ekobönder och egot

En loj dag med lojt väder och ett lojt liv. Däremot många nya lärdomar. Kanske var det samtalen med Lowas mormor som inspirerade mest. Eller det oväntade besöket av ett skånskt par under kvällkvisten. Men mycket lärde jag mig.

Lärdom nr 17: Efter att ha avfärdat sudoku som en meningslös sifferexcersis blev jag till slut tvungen att resignera för denna folkhemssport när vädret var som sämst och inspiriationen som lägst på morgonen. Kanske var det också insikten om att alla sudokun har en unik lösning och att det faktiskt finns fiffiga metoder som gav mig råg i ryggen. Att lära sig lösa ett sudoku blev dagens första uppmuntrande händelse.  

Lärdom nr 18: Efter ett samtal med Lowas mormor Margareta fick jag reda på att en officerslön på 40-talet låg på ungefär 500 kronor i månaden, vilket ska sättas i sitt sammanhang förstås. Hyran för en lägenhet på ca 60 kvadrat låg på ungefär 250 kronor i månaden, men det blir likväl en relativt låg lön när man tänker efter. Och jag som alltid såg den svenska officersstaben som ett tillhåll för överklassen, åtminstone på mina far- och morföräldrars tid…

Lärdom nr 19: Svärföräldrarna tog med sig Aftonbladet med bilaga och i brist på annan läsning skummade jag igenom det rena effektsökeriet “Brotten som skakade Sverige” som denna dag handlade om “Kakelugnsmordet”. En bisarrare mordhistoria får man leta efter. Och faktum är att Hanekes film “Bennys video” hade många likheter med denna oerhört makabra historia. Än märkligare var både mördaren och offrets liv som på ett besynnerligt sätt kolliderade med varandra. Tio års straffarbete blev påföljden för ett bestialiskt mord. Och mannen levde vidare som om inget hade hänt i en liten lägenhet i Uppsala, långt in på 70-talet. Jag har alltid fascinerats av psykopater, eftersom jag har fått för mig att det är en annan art en Homo sapiens. Jag har lättare att sätta mig in i hur det vore att leva som guldfisk, än att gå runt med ett styckmord på mitt samvete och låtsas som att inget hänt inför familj och vänner.

Lärdom nr 19: Och plötsligt, när det började vankas läggdags, dök det upp ett mycket trevligt ungt par från Skåne och hälsade på mitt ute i landsbygden. Jag fick lära mig att ön Ven utanför Landskrona har ett tillräckligt behagligt klimat för att man ska kunna odla durumvete – det som italienarna gör pasta av. Och jag som varit ett helt dygn på ön utan att märka av något…

Lärdom nr 20: Till råga på allt berättade vår jordbruksexpert till gäst att Skåne har mycket få ekobönder, eftersom en ekologisk gård ofta kräver ordentligt med djur för kretsloppets skull. Jag har aldrig fattat att det är det som en ekologisk bondgård handlar om – ett självhushållande kretslopp som inte behöver tillföra något utifrån.

Lärdom nr 21: Slutligen en liten notis om egot. Jag har lärt mig att jag kan hålla det i schack, så länge jag är för mig själv. Också så länge mitt sällskap inte börjar tala om karriär, prestation eller någon form av mål. Men när det väl sker, vaknar det upp. Alert av tävlingslystnad, avundsjuka, svartsjuka eller vad det nu må vara. Och så är man inne i det mänskliga spelet igen. Spelet om vems ego som kan bli störst. Inte undra på att alla lärde män bett sina lärjungar om att lämna samhället, sina familjer och överlämna sig åt världsalltet allena.

Juli 29: Fjärilslarv, självsäkerhet, citronkräm och lyssnande

Besök av goda vänner. Fika vid floden. God middag. Miss Marple på teve samt några lättköpta men hårdkokta lärdomar. Natten rastlös på grund av hund, flugor och mygg.

Lärdom nr 13: En lågmäld och subtil panik utbröt då en brandröd, pekfingerstor krypande sak tog sikte mot våra fötter och vårt bord ute i trädgården. Jag hävdade självsäkert att det var en tusenfoting. Jag vet inte varför jag hade fått för mig detta, men som gammal fältbiolog satt det hårt åt att behöva resignera för en vän som skröt om sin aversion mot såväl denna färggranna sak som andra djurarter. Alla utom jag hävdade att det var en fjärilslarv. Lowa påpekade att hon sett reklamen för en pensionsfond där en liknande larv utvecklats till en fjäril. Och jag stod på mig. När jag kollade upp varelsen var det mycket riktigt en fjärilslarv. Närmare bestämt larven till en träfjäril. Efter att den fått förpuppas kommer den att bli en mycket stor och vacker nattfjäril.

Lärdom nr 14: Den ytliga självsäkerhet som jag ibland visar i brist på inre övertygelse om att jag har rätt måste få sig ett slut. Ju mer tvärsäker man är på något desto mer bör man tvivla på sitt eget omdöme. Lärdomen efter fjärilslarven blir att man alltid bör förutsätta att andra människor har rätt. Om inte annat för hemtrevnadens och den goda etikettens skull.

Lärdom nr 15: Inför middagen försökte jag bistå kockarna med mitt magra matlagningskunnande och ville laga till en god sås till den grillade laxen och rotfrukterna som vi skulle äta. Det blev en citronkräm bestående av creme fraiche, citronsaft, citronskal, vitlök och peppar. Enkelt. Vem som helst kan göra det. Och just därför väldigt gott.

Lärdom nr 16: Jag börjar närma mig slutet på min Oshobok. Han har imponerat på mig med sin fördomsfrihet och sin ovilja att pracka på mig någon specifik religion eller filosofi. Denna dag lärde jag mig mer om lyssnande. Lyssnandet är passivt, och därför något man alltid kan ägna sig åt, menar han. Det är därför vi inte behöver stänga våra öron. Att se är däremot något aktivt, något våldsamt. Det är därför vi gör folk rädda om vi tittar på dem för länge, och det är därför vi måste sluta ögonen hela tiden. Vila dem.

Vad ser du?

Juli 28: Osho, Dåliga deckare och Dödare

Dagarna flyter samman här på landsbygden. Väder och vind blir viktigt när man inte har människor och bilar att titta på. Besök utifrån blir till en ceremoni inte bara för besöket utan för utblickarna. När jag läste en kort kurs om nyreligiösa  grupper ooch sekter kom jag då och då i kontakt med den s.k. Oshorörelsen. Till sist fick jag då äntligen läsa en bok av denne esoteriske förgrundsgestalt.

Lärdom nr 9: Osho säger att en människa aldrig kan bli avslappnad om han försöker bli avslappnad. Avslappnad blir man först då man slutar försöka.

Lärdom nr 10: Kreativitet är att vara tom. Avslappnad.

Lärdom nr 11: Aktivitet är inte samma sak som handling. En människa är aktiv när han röker, dricker, ser på teve, hittar på saker bara för att hitta på saker. En människa handlar när han reagerar på omvärldens impulser.

Lärdom nr 12: Jag började titta på ännu en undermålig deckare (jag måste ha sett ett hundratal genom åren) med de ypperliga skådespelarna Donald Sutherland, Faye Dunnaway och Christoffer Plummer: Dödligt Alibi. En film blir aldrig bra bara för att man skaffar sig några kända namn, men det visste jag redan innan. Vad jag däremot inte hade förstått förrän nu var att en deckare aldrig kan bli spännande om det spelas gladlynt frijazz i alla scener.

Lärdom nr 13: När en Jack Russel-terrier likt en skällande kanonkula kastar sig ut mot en annan hund behöver det inte automatiskt betyda att den är ute efter att döda. Det kan också betyda att den vill leka. Detta är dock inte en vedertagen sanning för alla hundraser, varför det lät blir missförstånd. Varför finns det inte en diplomatskola för hundar?

En o-Jack Russel

Juli 27: Roman, skogspromenader, svampsäsong, inre längtan efter o-kaos

Åter en dag tillbringad i Norberg. Denna gång var det dags för svampplockning med flickvän och hund. Uppehållsväder. Något fuktigt och kvalmigt i luften.

Lärdom nr 5:  Efter att ha påbörjat min sjuttioelfte inledning på “den stora romanen” (den första måste jag ha skrivit när jag var tio år gammal) insåg jag att jag äntligen nått den ålder då jag kan skriva om mig själv ironiskt. Självdistans är en av många nycklar till gott konstnärligt utövande.

Lärdom nr 6:  Pinsamt nog årets första skogspromenad – med nyköpta joggingskor. Ett dumt misstag. Gå aldrig i svensk skog med joggingskor. Risk för stukning, blåbärsfärgning, lingonfärgning, svampslemning och kvistning. Vart tog mina gamla fältbiologstövlar vägen?

Lärdom nr 7:  I slutet av juli har svampsäsongen ännu inte börjat i mellersta Sverige. Efter tre timmar i skogen hittade vi tre blodriskor, några maskäta soppar och tio kantareller. De tio kantarellerna hamnade givetvis på mackan. Nästa gång jag går på svamppromenad ska jag se till att det är i augusti.

Lärdom nr 8: Efter att ha tillbringat snart ett halvår i ett strukturlöst tillstånd,utan jobb och utbildning, längtar jag innerligt efter japansk ordning och tysk disciplin. Kaos är bra, men bara under ordnade former. Små doser av kaos (som en klassisk svensk berusning) är som ett vaccin mot den totala oredan. Alla människor behöver påminna sig om varför det är skönt med ett organiserat liv. Ytterst få människor vill i sanning leva ett strukturlöst liv, såsom det liv jag levt de senaste sex månaderna. Jag längtar efter o-kaos.

Okaos

Juli 26: Hund, burk, Dickson och Cinderella man

Min första dag med visdomsprojektet. Dagen tillbringades i Norberg tillsammans med Lowa och mina svärföräldrars hund Pricken. Uppehållsväder.

Lärdom nr 1: Metallburkar (såsom konservburkar med exempelvis grekiska kalamatioliver) ska inte stoppas tillbaka in i kylskåpet när de öppnats. Innehållet ska istället tömmas i en annan burk i exempelvis plast som kan slutas. Förmodligen beror detta på att metallburkar med vattnigt innehåll kan börja rosta och avge oönskade ämnen, men skälen är ännu inte fullständigt utredda.

Lärdom nr 2: Hundar som har den obehagliga sjukdomen analsäcksinflammation vårdas bäst genom att man trycker fingrarna mot utsidan av analen för att därigenom få bort oönskat var och annat otrevligt.

Lärdom nr 3: Min farmors farmors farfar var James Dickson d.y. och inte Robert Dickson som jag tidigare trodde. Han tillhörde den yngre generationen Dicksonare som tog sig till Göteborg från Skottland i början på 1800-talet.

Lärdom nr 4: James Braddock, också känd som Cinderella man, slog otippat den svårforcerade boxaren Max Baer efter att under en lång tid varit uträknad som boxare och levt med sin familj nära svältgränsen.