THE LOGOGRIF

Åter en dag tillbringad i Norberg. Denna gång var det dags för svampplockning med flickvän och hund. Uppehållsväder. Något fuktigt och kvalmigt i luften.

Lärdom nr 5:  Efter att ha påbörjat min sjuttioelfte inledning på “den stora romanen” (den första måste jag ha skrivit när jag var tio år gammal) insåg jag att jag äntligen nått den ålder då jag kan skriva om mig själv ironiskt. Självdistans är en av många nycklar till gott konstnärligt utövande.

Lärdom nr 6:  Pinsamt nog årets första skogspromenad – med nyköpta joggingskor. Ett dumt misstag. Gå aldrig i svensk skog med joggingskor. Risk för stukning, blåbärsfärgning, lingonfärgning, svampslemning och kvistning. Vart tog mina gamla fältbiologstövlar vägen?

Lärdom nr 7:  I slutet av juli har svampsäsongen ännu inte börjat i mellersta Sverige. Efter tre timmar i skogen hittade vi tre blodriskor, några maskäta soppar och tio kantareller. De tio kantarellerna hamnade givetvis på mackan. Nästa gång jag går på svamppromenad ska jag se till att det är i augusti.

Lärdom nr 8: Efter att ha tillbringat snart ett halvår i ett strukturlöst tillstånd,utan jobb och utbildning, längtar jag innerligt efter japansk ordning och tysk disciplin. Kaos är bra, men bara under ordnade former. Små doser av kaos (som en klassisk svensk berusning) är som ett vaccin mot den totala oredan. Alla människor behöver påminna sig om varför det är skönt med ett organiserat liv. Ytterst få människor vill i sanning leva ett strukturlöst liv, såsom det liv jag levt de senaste sex månaderna. Jag längtar efter o-kaos.