Juli 30: Sudoku, officerslöner, kakelugnsmordet, svenskt durumvete, skånska ekobönder och egot
En loj dag med lojt väder och ett lojt liv. Däremot många nya lärdomar. Kanske var det samtalen med Lowas mormor som inspirerade mest. Eller det oväntade besöket av ett skånskt par under kvällkvisten. Men mycket lärde jag mig.
Lärdom nr 17: Efter att ha avfärdat sudoku som en meningslös sifferexcersis blev jag till slut tvungen att resignera för denna folkhemssport när vädret var som sämst och inspiriationen som lägst på morgonen. Kanske var det också insikten om att alla sudokun har en unik lösning och att det faktiskt finns fiffiga metoder som gav mig råg i ryggen. Att lära sig lösa ett sudoku blev dagens första uppmuntrande händelse.
Lärdom nr 18: Efter ett samtal med Lowas mormor Margareta fick jag reda på att en officerslön på 40-talet låg på ungefär 500 kronor i månaden, vilket ska sättas i sitt sammanhang förstås. Hyran för en lägenhet på ca 60 kvadrat låg på ungefär 250 kronor i månaden, men det blir likväl en relativt låg lön när man tänker efter. Och jag som alltid såg den svenska officersstaben som ett tillhåll för överklassen, åtminstone på mina far- och morföräldrars tid…
Lärdom nr 19: Svärföräldrarna tog med sig Aftonbladet med bilaga och i brist på annan läsning skummade jag igenom det rena effektsökeriet “Brotten som skakade Sverige” som denna dag handlade om “Kakelugnsmordet”. En bisarrare mordhistoria får man leta efter. Och faktum är att Hanekes film “Bennys video” hade många likheter med denna oerhört makabra historia. Än märkligare var både mördaren och offrets liv som på ett besynnerligt sätt kolliderade med varandra. Tio års straffarbete blev påföljden för ett bestialiskt mord. Och mannen levde vidare som om inget hade hänt i en liten lägenhet i Uppsala, långt in på 70-talet. Jag har alltid fascinerats av psykopater, eftersom jag har fått för mig att det är en annan art en Homo sapiens. Jag har lättare att sätta mig in i hur det vore att leva som guldfisk, än att gå runt med ett styckmord på mitt samvete och låtsas som att inget hänt inför familj och vänner.
Lärdom nr 19: Och plötsligt, när det började vankas läggdags, dök det upp ett mycket trevligt ungt par från Skåne och hälsade på mitt ute i landsbygden. Jag fick lära mig att ön Ven utanför Landskrona har ett tillräckligt behagligt klimat för att man ska kunna odla durumvete – det som italienarna gör pasta av. Och jag som varit ett helt dygn på ön utan att märka av något…
Lärdom nr 20: Till råga på allt berättade vår jordbruksexpert till gäst att Skåne har mycket få ekobönder, eftersom en ekologisk gård ofta kräver ordentligt med djur för kretsloppets skull. Jag har aldrig fattat att det är det som en ekologisk bondgård handlar om – ett självhushållande kretslopp som inte behöver tillföra något utifrån.
Lärdom nr 21: Slutligen en liten notis om egot. Jag har lärt mig att jag kan hålla det i schack, så länge jag är för mig själv. Också så länge mitt sällskap inte börjar tala om karriär, prestation eller någon form av mål. Men när det väl sker, vaknar det upp. Alert av tävlingslystnad, avundsjuka, svartsjuka eller vad det nu må vara. Och så är man inne i det mänskliga spelet igen. Spelet om vems ego som kan bli störst. Inte undra på att alla lärde män bett sina lärjungar om att lämna samhället, sina familjer och överlämna sig åt världsalltet allena.
