Augusti 1: Hemkänsla
Lång färd från Norberg till Göteborg. Avresa från Avesta. Byte i Sala. Byte i Västerås. Framme i Göteborg. Spårvagn till Majorna. Och så nervositeten inför att öppna dörren. Öppna brevlådan. Öppna posten. Öppna kylen. Lite mögel, några trista räkningar, sedan var man alltså hemma på riktigt. Och att komma hem är ändå något särskilt, inte minst efter 2 x 4 veckor “on the road”, med hela livet i en ryggsäck och en fiollåda.
Lärdom 25: Jag är en landkrabba. Jag är en stadsbo. Jag gillar närvaron av smuts, trafikljud, trafikljus, bussar, spårvagnar, bilar, måsar, gapande fyllon och sura nattklubbsägare. Men det hade jag aldrig gjort utan omväxling. Min generation tillhör den mest hysteriska och rastlösa generation som levt på denna jordyta, menar jag. Om möjligt är de som är tio år yngre något värre, de stackarna. Och den kanske värsta insikten är att jag lika snart som jag lugnat ned mig kommer att känna den där rastlösa känslan igen. Den som pockar, hackar, gnager och biter mig både till sängs och till vardags. Att man vill i väg. Utforska mer. Se mer. Leva mer.
Hem, just nu
